Nu känns det lite lättare, fick prata av mig lite vilket var skönt! Dock är det långt i från bra, men jag hoppas att det kommer att gå åt rätt håll.
Just nu sitter jag med min inlämningsuppgift i Psykologi, det är ett mycket intressant ämne! Tyvärr så har motivationen inte legat på topp och pga alla sjukdomar har pluggandet blivit lidande, så den känns inte hundra, men ett VG duger väl det med?! Konstigt nog blir man på något sätt missnöjd när man legat på topp ett tag och det plötsligt inte går riktigt som man vill. Min ambition från början var VG och kanske några MVG, men nu duger inget annat än MVG. Det har tom blivit så att det ibland känns som om att jag inte riktigt behöver kämpa för betyget, vilket iofs också kan bidra till min tappade motivation. Det känns som om att betyget dukas fram på silverfat om ni förstår? Jag tror att jag fungerar så i det stora hela i livet, att jag liksom behöver lite motstånd för att bli sporrad! Det har t.o.m varit så i kärlekslivet, jag måste få kämpa för "bytet" för att fortfarande känna hunger... Sedan kan det ju självklart kännas underbart att bli uppmärksammad också, men det får inte bli för mycket av det goda i början!:-)
Hur är det för er?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar