Kör i diket jävla pucko!

Hur f_n kan man vara så dum att köra runt glassbilen med den välkända trudelutten klockan halv nio en vardagskväll?! För det var precis det som hände här nyss... Lowe och Mio har hört glassbilen på håll hela kvällen och tjatat om glass och jag har sagt "att vi får se om den kommer hit". Vid 19.45 gav vi upp (den brukar vara här 18.15) och gjorde i ordning dom för sängen. Jag sätter mig ute på altanen och skriver det förra inlägget när jag hör Lowe skrika "glaaassbilen" med ett glädjetjut! Mycket riktigt, den förbannade glassbilen kör upp på vår gata! Som lovat gick jag ut och köpte glass för att få lite husfrid här hemma och passade samtidigt på att muttra fram mitt missnöje över deras sena besök...

Återhämtad

Så var man hemma igen, så underbart skönt! Visst hade vi trevligt på vår minisemester, men det var den tiden då mina barn sov... Det var varmt, Mio var gnällig, Lowe betedde sig som den rabiata treåringen som han är och jag var ensam och odelbar när de hade konspirerat om att sticka åt två olika håll! Som sagt - trevligt men otroligt tufft! En erfarenhet jag inte vågar mig på igen inom den närmsta tiden ialla fall.

Jag kan ju dock berätta vad vi hann med att göra under våra 2 dygn i Västervik. Första dagen när vi kom ner gick vi ner till "centrum", en underbart fin promenadväg längs vattnet på ca 10-15 min (45 med en skrikande treåring). Väl nere åt vi glass och strosade runt för att se vad Västervik hade att erbjuda i shoppingväg, längre än så kom vi inte tyvärr, förutom några flaskor från systemet (vi hade ju som sagt fyra gnälliga och varma småkottar med oss). På kvällen var ungarna trötta och vi likaså, vi hann dock med att avnjuta en god middag med lite rökta delikatesser samt lite andra goda tillbehör.
Morgonen därpå packade vi in ungarna i bilen vid 9.30 för att bege oss till Astrid Lindgrens värld. Ditresan gick bra, men väl framme började mina monster härja igen. Gnäll, skrik, tjiv och som jag tidigare skrev, höll jag på att tappa bort dem hundrasjuttioelva gånger. Kanske skulle jag gett tusan i att leta upp dom igen, kan ju hända att besöket hade blivit trevligare då. Jag kan i alla fall såhär i efterhand VARMT rekommendera ALV för familjer med snälla barn eller i alla fall om ni väljer att åka en vuxen per barn...

På hemvägen i lördags stannade vi till i Söderköping för att äta på glassresturang, det var häftigt! Det var kö in på resturangen och väl inne fick man en meny med MASSOR av mäktiga glassarrangemang att välja på. Tyvärr tog batteriet i kameran slut redan dag två, så jag har inga suktbilder att bjuda på. Som ni förstår blev det även här lite kaotiskt och det slutade med att vi spridit glass typ "all over the place". Därmed var det dags att sätta sig i bilen för sista gången och bege oss hemåt, vilken var en vaaaarm resa i 29 graders värme utan AC... Väl hemma fick jag grillat serverat och en lååång och härlig massage, tack Lotta!

Som min väninna Jeanette uttrycke sig: "Borta bra, men hemma bäst" och jag kan inget annat än hålla med! Bilder kommer i ett senare inlägg!

Drömmen om en lyckad lill-semester

Nu snart är det sista packat inför avfärden i morgon. Jag och Jeanette har bokat en stuga nere i Västervik, där vi ska vara i tre dagar. På fredag blir det en dagsutflykt till Astrid Lindgrens värld och resterande tid ska vi bara njuta av vår lill-semester! Eller vänta, njuta - skrev jag det?! Glömde för ett ögonblick bort att vi skulle ha två rabiata treåringar samt två vilda ettåringar med oss. Nåväl, nån form av semsterkänsla blir det förhoppningsvis. Jag hoppas i alla fall på två härliga sommarkvällar med sovande barn, mätta magar på god mat, kanske lite sällskapsspel, småprat och ett glas vin. Får se om det bara är en utopi eller om vi faktiskt kan ha sån tur!

Som ni förstår kommer bloggen stå tom på nya inlägg de närmsta dagarna. See you!

En trevlig fika på kvällskvisten

Har för en halvtimme sen kommit hem från Lina som bjöd på fika efter mitt bak här hemma. Ganska skönt att komma hemifrån på kvällen ibland för att senare komma hem till ett tyst och lugnt hus där alla sover. Nu är det alldeles snart dags även för mig att knyta mig, men först ska jag surfa runt på internetvågorna en liten stund till... I morgon blir det ner på stan i panikjakt efter en bikiniunderdel, min är nämligen genomskinlig där bak---Schnyggt!

Magi eller bara en jävla massa otur?

Det är frågan... Ni vet när man tänker att något inte får hända och så i nästa sekund händer det? Så är det för mig ofta. Vad beror det på? Ja, inte för att jag tror att jag har någon magisk kraft eller så, utan allvarligt. Är det för att man koncentrerar sig lite extra på att inte göra en miss, som gör att man tappar fokus på det man faktiskt gör, eller är det bara rent fummel? Anledningen till varför jag undrar är för att jag just för ca en halvtimme sedan, mitt upp i kladdkakemuffins-baket, skulle ta ut ägg från kylen. Jag balanserar fyra ägg på ett sådant där 20-flak ni vet och tänker när jag lyfter ut den: "Bara jag inte tappar ett ägg nu" och vips så låg det ett på golvet.

Sommarångest

Jag vet, jag vet. Jag har sagt att jag älskar sol och värme och det gör jag - trust me! Jag kan ändå inte sluta få ångest inför den stundade badsäsongen då jag är tvungen att klä av mitt döljande skal på en strand med hundratals andra människor. Jag kom då på att jag för en tid sedan lovade en sommar som "smala Malin", vilket jag inte hållt. Min diet höll nog bara som längst i två veckor och träningen fram strax innan min praktikperiod för 6 veckor sen. Nu är det försent... I alla fall till "Beach 2009"! Istället får jag nog tvinga ungarna att bada i vassen med mig och ha siktet mot min nya kropp fram till nästa sommar, men så säger man ju vaaarje år! Ni som känner mig vet att jag bara älskar mat och bakverk! Jag kan vara utan ett tag, men absolut inte för länge! Och ett tag räcker inte för de kilona som jag vill gå ner... Har ni några tips på hur jag får motivation till att klara mitt mål?

Jordgubbsplantor

I morse när jag lämnade barnen på dagis stod det kvar två av de jordgubbsplantor som barnen igår gav till fröknarna. Eftersom jag hade kamerna med mig i väskan passade jag på att ta kort på dem.

Fint är inte alltid praktiskt...

Innan jag hämtade barnen på dagis åkte jag förbi "Hem ljuva Hem" här i Järna. De sålde bl.a. ut foppa-tofflor för 50:-, så Vesa som är den enda i familjen som inte ägt några fick ett par. Jag hittade också ett par mjukisbyxor var till William och Sebastian och sist med inte minst 3 m vaxduk till vårat bord på altanen. Inte så roligt med vaxduk kanske, men ack så praktiskt när man har en drös med ungar som kladdar och spiller. Dessutom hade vi invadering av myror efter varje måltid förra ¨sommaren när det samlats massa gottigt i springorna, det kan vi lätt undvika nu! Jag tycker att det blev ganska fint, men bilden är inte rättvis. Ni får väl komma över på en fika och se själva!;-)

Present till dagisfröknarna

I går när jag var på Plantagen köpte jag, som tidigare skrivet, jordgubbsplantor till fröknarna på dagis. Jag hittade även jättesöta små somriga hinkar som jag tänkte plantera dem i. Tanken var egentligen att de skulle ges i slutet av den här veckan. I morse när jag var påväg ut genom dörren kom jag dock på att Lowe inte kommer vara mer på dagis den här veckan, eftersom han åker till in farmor i dag och blir borta till på onsdag. Och på torsdag åker jag och barnen till Västervik över två nätter tillsammans med Jeanette och hennes små kottar. Så halv åtta i morse satte jag igång att plantera jordgubbsplantor och scrappa ihop fyra små kort med en sommarhälsning på. Hade tänkt att ta en bild, men glömde förstås det innan jag stressade iväg till dagis i morse... I alla fall så blev dom jättesöta!

Man lär sig av sina misstag sägs det...

...men tydligen inte jag! Vesa fick ett "ryck" i morse och började storstäda utomhus, bl.a. genom att spola av hela huset med högtryck efter vårens byggnation av spindelnät och annat otrevligt. Jag blev blev självklart inspirerad - ja inte av att städa givetvis, utan mer av att göra fint - så det blev ett besök på Plantagen. För att Vesa skulle få städa i lugn och ro tog jag med mig båda småkillarna. Jeanette som också följde med som sällskap, hade i sin tur med sig sina två små. Ni kanske kan lista ut själva hur det gick! Jag kan säga som så - vi stod för ljud och underhållning i varuhuset! Det tog drygt TVÅ timmar för oss att köpa en vattenslang, träolja, lite blommor och några jordgubbsplantor till dagisfröknarna! Varje gång jag får för mig att ta med barnen till affären, lovar jag mig lika ofta att aldrig göra om det, ändå går jag på samma nit om och om och om igen! Med trötta och hungriga barn besökte vi Mc Donalds efter vår shoppingtur - det besöket blev inte bättre än det på Plantagen tyvärr...

Uppgift om missbrukare och barnmisshandel

Precis skrivit färdigt min uppgift med två delområden - missbrukare och barnmisshandel. Det sistnämnda ämnet är enligt mig djupt berörande och jag har haft svårt att särskilja på fakta och egna åsikter samt antaganden. Nu har jag endast mina egna reflektioner kvar som jag måste begränsa, då det just nu överstiger maxantalet sidor. Hade önskat att jag i alla fall kunnat få skrivit minst två sidor till...

Pssst.... Lowe sover!:-)

Skräckinjagande förtjusning

Just nu sitter jag här som en riktigt stolt mor, dock vet jag inte om den känslan slutar i en fasanfull skräcksituation! Lowe har nämligen själv beslutat sig för att sluta med napp. Han kom ner här för en stund sedan och sa att vi skulle klippa sönder hans napp, som Ofelia gjort! Vad gör man som förälder då?! Säger: "Nej, men inte ska du..."? Jag och Vesa kastade oss på saxen och log berömmande mot honom när han själv klippte sönder den första "tuttisen". Efter 20 sekunder kom han med sina andra nappar också , som han ville klippa sönder. Jag och Vesa började skruva på oss litegrann och tittade undrande på varann. "Vi kör", sa jag! När han nu ändå vill. Vi förklarade dock innan att han då bara skulle ha en enda napp kvar och han fick nöja sig med den, istället för de tre han brukar ha, och han nickade glatt! nu har han bara en enda kvar och ska om fem minuter gå och lägga sig. Håll tummarna för att han verkligen menade det han sa och att vi inte får en hysterisk natt med skrikande ungar. För som ni vet så brukar det ju vara så att är en vaken, är alla andra det med...inklusive vi!

I morgon är det midsommar!!!

Vinn en minidator från Samsung

Ta chansen och vinn en minidator från Samsung! Det bästa är att om ni vinner så vinner jag med!:-) Gå in på länken och anmäl er NU! http://se.limbino.com/c02/link/lnw2rb7fby

Lunch i solen

När solen lyser utanför fönstret ger det mig noll motivation och plugga, jag vill bara uuuuut! Lina måste vart lite telepatisk eftersom hon plingade på min dörr och tog med mig ut på lunch här i Järna! Vi satt ut i solen som brände ganska bra trots lite kalla vindar då och då. En kaffe på det och sen var den här dagen räddad! I eftermiddag blir det inköp av midsommarmat och diverse andra tillbehör från systembolaget. Får trevligt besök över midsommarafton, så det gäller att ladda kylskåpet med lite allt möjligt! Tro nu inte att det blir världens fest här i Järna... Nej, det blir en barnvänlig midsommar med våra alla ungar + några till - midsommarfest lär det inte bli förrän om sisådär några år då vi får frivillig barnvakt eller när alla barn flugit ut... (Och med den arbetsmarknad vi har i dag lär ju inte det vara snart)

Soliga morgon

Så härligt att vakna upp till solsken, det ger mig verkligen så mycket energi! Visserligen kan regniga dagar också vara mysigt när man kan krypa under en filt och titta på en bra film eller spela spel hela dagen, men det tröttnar man på i längden! Solen tröttnar jag dock aldrig på!!! Den ger mig lust att sköta om mig själv - som att äta sunt, träna och skaffa mig en härlig solbränna! Tänk vad snygg man skulle vara med sol och sommar året runt! Min spegel här hemma påminner mig dock om den bittra sanningen - solen lyser alldeles för ofta med sin frånvaro!

Tiden går fort...

En hel månad sen jag skrev sista inlägget! Under den månaden har jag haft huvudet fullt av tankar som snurrat runt så pass att jag själv nästan blivit yr. Tack och lov har jag haft praktiken som räddat mig och gett mig pauser i min egen vardag. En otroligt givande tid och som för övrigt gett mig nya kontakter och möjligheter! Betyget blev: "Den bästa elev dom haft"- det kunde nog inte bli bättre!!!
I alla fall har jag nu beslutat mig för att inte ge upp, jag ska kämpa tills sista gnistan slocknar. Antingen är det värt det eller så är det det i alla fall, för då VET jag att jag/vi inte kunnat göra mer eller så sitter jag faktiskt där och är glad att vi kämpade vidare! Jag pratar förstås om mig och Vesa, vi har haft en otroligt jobbig tid sen långt tillbaka och jag hoppas verkligen att vi båda är beredda på att satsa allt för både våran och barnens skull...