Bubbel i min bubbla

Jag är periodare... En periodare som ibland stänger in sig i sin lilla bubbla där bara det trygga och tråkiga finns. Jag skriver tråkigt just för att jag i slutet av min period kommer på att jag tycker att det är just tråkigt! Dessutom känns det som om jag tappar bort halva mig själv, den halvan av mig själv som jag sakta men säkert återfunnit under senaste året. En halva som jag faktiskt tycker väldigt mycket om. Jag befinner mig förmodligen i någon slags övergång, eller transition som jag fått lära mig att det heter. En övergång till ett starkare "jag". Börjar jag bli vuxen?! Kanske... Jag vill fortsätta utveckla mitt jag, bli starkare, säkrare! Det är där jag sen hoppas finna min nya trygghet - "på andra sidan"!

Nu är tiden inne!

Ja, nu ligger huset ute för försäljning. Det känns lite konstigt att se sitt hus, eller "vårat hem" som Lowe brukar säga, ute på en välkänd sajt där man själv brukade leta efter hus. För det har verkligen varit vårt hem! Det är första gången sedan jag flyttade hemifrån som jag trivts så bra och kännt mig så hemma som jag gjort här - frihet skulle jag vilja uttrycka det som! Nu lämnar vi över vårt hem till någon annan som förhoppningsvis kommer trivas lika bra som oss...

Det känns som om allt är på väg att vända!

Jag mår bra! Jag känner mig faktiskt t.o.m lite förväntansfull! Jag kommer hitta mig själv igen och få det liv jag önskar! Om man slutar att kämpa för det som är värt något och bara ger upp, får man aldrig en ny chans. Jag tänker inte gå miste om det här!:-D

Jag vill skriva...

...skriva och berätta vad som försigår i mitt huvud! Jag vill så gärna lätta mitt hjärta och bara låta orden rinna ur mig, men det tar stopp! Totalstopp! Jag kan inte sätta finger på det jag känner och jag kan inte heller klä känslorna med ord, faktiskt så vet jag inte ens vad mina känslor betyder. Det mina vänner känns otroligt jobbigt!

Ett tecken?

Precis när jag skrivit färdigt mitt senaste inlägg ramlade jag in på en annan blogg. Där läste jag en text, som jag visserligen läst förr, men som berörde mig mer nu. Den handlade om att fylla sitt liv med golfbollar och inte med sand, dvs. fokusera på det som är viktigt - det som gör en lycklig. Det känns som om det var meningen att jag skulle in på den bloggen, faktiskt får jag för mig att jag ser fler och fler tecken för varje dag som går. Jag har tror att jag har bestämt mig - jag vill ha fler golfbollar i mitt liv!

Jag slits i stycken!

Mina tankar snurrar i mitt huvud och jag får ingenting på plats! Det känns som om jag slits mellan olika alternativa beslut, trots att jag egentligen vet svaret på det jag slits emellan. Jag känner mig liten, liten som en tonåring, eller ännu värre- som en treåring som desperat försöker greppa vad den vuxna världen vill och samtidigt försöka bli självständig. Det låter snurrigt, men det är just det det är! Jag vet ingenting, ingenting förutom hur jag vill leva mitt liv! Jag måste bara ta ett beslut och hålla fast vid det. Att det ska vara så svårt....