Hjärtklappning

Det blev ingen träning för mig. När vi satt vid matbordet sa Vesa att han fått tillbaka hjärtklappningen som han hade för 1½ månad sen. Det hade börjat på jobbet redan vid tre och hade inte gått över än vid 17.30. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och de sa precis som sist att vi skulle åka in på en gång, men Vesa var envis. Förra gången blev han ju kvar i ett dygn på sjukhuset. Han säger att det har lugnat ner sig lite nu och att han vill avvakta, men jag tycker bara det känns obehagligt att vänta över natten. Hjärtat slår ändå så hårt att man tydligt ser det utanpå tröjan, dessutom har han oregelbunden puls. Jag tycker verkligen att det känns läskigt att avvakta, men kan ju inte tvinga iväg honom. Svärmor är i alla fall beredd på att ta barnen...