En hel månad sen jag skrev sista inlägget! Under den månaden har jag haft huvudet fullt av tankar som snurrat runt så pass att jag själv nästan blivit yr. Tack och lov har jag haft praktiken som räddat mig och gett mig pauser i min egen vardag. En otroligt givande tid och som för övrigt gett mig nya kontakter och möjligheter! Betyget blev: "Den bästa elev dom haft"- det kunde nog inte bli bättre!!!
I alla fall har jag nu beslutat mig för att inte ge upp, jag ska kämpa tills sista gnistan slocknar. Antingen är det värt det eller så är det det i alla fall, för då VET jag att jag/vi inte kunnat göra mer eller så sitter jag faktiskt där och är glad att vi kämpade vidare! Jag pratar förstås om mig och Vesa, vi har haft en otroligt jobbig tid sen långt tillbaka och jag hoppas verkligen att vi båda är beredda på att satsa allt för både våran och barnens skull...
1 kommentar:
Hoppas det löser sig för er! För oss är det hur bra som helst, efter att vi separerade det där korta taget förra året. Så jag tror att man kan lyckas om man bara vill och båda ger 100 % för att det ska göra det.
KRAM!
Skicka en kommentar