Kör i diket jävla pucko!

Hur f_n kan man vara så dum att köra runt glassbilen med den välkända trudelutten klockan halv nio en vardagskväll?! För det var precis det som hände här nyss... Lowe och Mio har hört glassbilen på håll hela kvällen och tjatat om glass och jag har sagt "att vi får se om den kommer hit". Vid 19.45 gav vi upp (den brukar vara här 18.15) och gjorde i ordning dom för sängen. Jag sätter mig ute på altanen och skriver det förra inlägget när jag hör Lowe skrika "glaaassbilen" med ett glädjetjut! Mycket riktigt, den förbannade glassbilen kör upp på vår gata! Som lovat gick jag ut och köpte glass för att få lite husfrid här hemma och passade samtidigt på att muttra fram mitt missnöje över deras sena besök...

Återhämtad

Så var man hemma igen, så underbart skönt! Visst hade vi trevligt på vår minisemester, men det var den tiden då mina barn sov... Det var varmt, Mio var gnällig, Lowe betedde sig som den rabiata treåringen som han är och jag var ensam och odelbar när de hade konspirerat om att sticka åt två olika håll! Som sagt - trevligt men otroligt tufft! En erfarenhet jag inte vågar mig på igen inom den närmsta tiden ialla fall.

Jag kan ju dock berätta vad vi hann med att göra under våra 2 dygn i Västervik. Första dagen när vi kom ner gick vi ner till "centrum", en underbart fin promenadväg längs vattnet på ca 10-15 min (45 med en skrikande treåring). Väl nere åt vi glass och strosade runt för att se vad Västervik hade att erbjuda i shoppingväg, längre än så kom vi inte tyvärr, förutom några flaskor från systemet (vi hade ju som sagt fyra gnälliga och varma småkottar med oss). På kvällen var ungarna trötta och vi likaså, vi hann dock med att avnjuta en god middag med lite rökta delikatesser samt lite andra goda tillbehör.
Morgonen därpå packade vi in ungarna i bilen vid 9.30 för att bege oss till Astrid Lindgrens värld. Ditresan gick bra, men väl framme började mina monster härja igen. Gnäll, skrik, tjiv och som jag tidigare skrev, höll jag på att tappa bort dem hundrasjuttioelva gånger. Kanske skulle jag gett tusan i att leta upp dom igen, kan ju hända att besöket hade blivit trevligare då. Jag kan i alla fall såhär i efterhand VARMT rekommendera ALV för familjer med snälla barn eller i alla fall om ni väljer att åka en vuxen per barn...

På hemvägen i lördags stannade vi till i Söderköping för att äta på glassresturang, det var häftigt! Det var kö in på resturangen och väl inne fick man en meny med MASSOR av mäktiga glassarrangemang att välja på. Tyvärr tog batteriet i kameran slut redan dag två, så jag har inga suktbilder att bjuda på. Som ni förstår blev det även här lite kaotiskt och det slutade med att vi spridit glass typ "all over the place". Därmed var det dags att sätta sig i bilen för sista gången och bege oss hemåt, vilken var en vaaaarm resa i 29 graders värme utan AC... Väl hemma fick jag grillat serverat och en lååång och härlig massage, tack Lotta!

Som min väninna Jeanette uttrycke sig: "Borta bra, men hemma bäst" och jag kan inget annat än hålla med! Bilder kommer i ett senare inlägg!

Drömmen om en lyckad lill-semester

Nu snart är det sista packat inför avfärden i morgon. Jag och Jeanette har bokat en stuga nere i Västervik, där vi ska vara i tre dagar. På fredag blir det en dagsutflykt till Astrid Lindgrens värld och resterande tid ska vi bara njuta av vår lill-semester! Eller vänta, njuta - skrev jag det?! Glömde för ett ögonblick bort att vi skulle ha två rabiata treåringar samt två vilda ettåringar med oss. Nåväl, nån form av semsterkänsla blir det förhoppningsvis. Jag hoppas i alla fall på två härliga sommarkvällar med sovande barn, mätta magar på god mat, kanske lite sällskapsspel, småprat och ett glas vin. Får se om det bara är en utopi eller om vi faktiskt kan ha sån tur!

Som ni förstår kommer bloggen stå tom på nya inlägg de närmsta dagarna. See you!

En trevlig fika på kvällskvisten

Har för en halvtimme sen kommit hem från Lina som bjöd på fika efter mitt bak här hemma. Ganska skönt att komma hemifrån på kvällen ibland för att senare komma hem till ett tyst och lugnt hus där alla sover. Nu är det alldeles snart dags även för mig att knyta mig, men först ska jag surfa runt på internetvågorna en liten stund till... I morgon blir det ner på stan i panikjakt efter en bikiniunderdel, min är nämligen genomskinlig där bak---Schnyggt!

Magi eller bara en jävla massa otur?

Det är frågan... Ni vet när man tänker att något inte får hända och så i nästa sekund händer det? Så är det för mig ofta. Vad beror det på? Ja, inte för att jag tror att jag har någon magisk kraft eller så, utan allvarligt. Är det för att man koncentrerar sig lite extra på att inte göra en miss, som gör att man tappar fokus på det man faktiskt gör, eller är det bara rent fummel? Anledningen till varför jag undrar är för att jag just för ca en halvtimme sedan, mitt upp i kladdkakemuffins-baket, skulle ta ut ägg från kylen. Jag balanserar fyra ägg på ett sådant där 20-flak ni vet och tänker när jag lyfter ut den: "Bara jag inte tappar ett ägg nu" och vips så låg det ett på golvet.

Sommarångest

Jag vet, jag vet. Jag har sagt att jag älskar sol och värme och det gör jag - trust me! Jag kan ändå inte sluta få ångest inför den stundade badsäsongen då jag är tvungen att klä av mitt döljande skal på en strand med hundratals andra människor. Jag kom då på att jag för en tid sedan lovade en sommar som "smala Malin", vilket jag inte hållt. Min diet höll nog bara som längst i två veckor och träningen fram strax innan min praktikperiod för 6 veckor sen. Nu är det försent... I alla fall till "Beach 2009"! Istället får jag nog tvinga ungarna att bada i vassen med mig och ha siktet mot min nya kropp fram till nästa sommar, men så säger man ju vaaarje år! Ni som känner mig vet att jag bara älskar mat och bakverk! Jag kan vara utan ett tag, men absolut inte för länge! Och ett tag räcker inte för de kilona som jag vill gå ner... Har ni några tips på hur jag får motivation till att klara mitt mål?

Jordgubbsplantor

I morse när jag lämnade barnen på dagis stod det kvar två av de jordgubbsplantor som barnen igår gav till fröknarna. Eftersom jag hade kamerna med mig i väskan passade jag på att ta kort på dem.